[vc_row][vc_column width=”1/4″]

[/vc_column][vc_column width=”3/4″][vc_column_text]

Harmonic Passion, review

Det är några år sedan Thomas släppte sin solodebut Freeride efter att tidigare ha lirat med bland andra Glenn Hughes, Six Feet Under och Yeah Bop Station. Uppföljaren gör definitivt skäl för namnet. Thomas, som har teknik och ton som jag formligen älskar, har på nya plattan definitivt låtit det ubertekniska stå tillbaka. Ett bevis på detta är hans helt suveräna tolkning av Brusa Högre Lilla Å, med en ton som Janne Schaffer aldrig varit i närheten av. I flera av låtarna känns det som detta skulle lika väl ha kunnat vara en platta med sång. Det är melodiskt, lättlyssnat och lagom okomplicerat utan att för den skull bli banalt eller simpelt. Lite i samma genre som Sonny Landreth och Robben Ford, fast med betydligt större dos rock`n´rollkänsla. Dessutom är Thomas en gitarrist med humor, även i sitt gitarrspel, vilket inte minst märks i den skönt medryckande Laidback Rabbit. Trevligt också att han inte alls lutar sig mot en massa dist, utan spelar vågat rent, även i de ruffigare låtarna. Hans ton i den läckert melodiska Olympic Ride är helt suverän. En skön boostig dist, som doftar Tube Screamer.

Janne Stark (FUZZ)[/vc_column_text][/vc_column][/vc_row]